Fredagen den 24:e November trotsade vi vinterstormarna och begav oss ut på ett rullande Ålandshav mot Åland för att där spela Eckerö Linjen cup, en tredagarscup i inomhushallen på Eckerö.

Tidigt nästa morgon startade turneringen, där vi lottats mot IFK Aspudden-Tellus, IFK Mariehamn och Sundbyberg IK i gruppspelet.

Trots den tidiga matchstarten och tidsomställningen kunde vi dock spela vårt spel och när domaren blåste av första matchen, kunde vi konstatera en vinst med betryggande 3-0.

Näst på tur var lokallaget IFK Mariehamn. Ett starkt offensivt lag med duktiga anfallsspelare, satte vårt försvarsspel på prov, gång efter gång. Men vi hade gjort läxan och lyckades stänga motståndarnas anfall. Efter en rejäl batalj slutade matchen med en 2-1 vinst.

Sist på tur i gruppen stod Sundbyberg IK för motståndet. Dagen, och framförallt de två tidigare matcherna, kändes i både huvud och ben, men finns viljan så finns orken. Matchen slutar 2-0 till oss.

Gruppseger, 3 raka vinster och 7-1 i målskillnad!

A-slutspel

På söndagen väntade två matcher. Semifinal mot Stuvsta IF samt final eller bronsmatch.

Två taggade lag klev in på planen i slutspelets första match. De som någongång sett slutspelsmatcher kanske inte förvånas av att när domaren blåser för full tid är det oavgjort, 1-1. Straffar! Ett straffavgörande kan vara det värsta som finns, eller det bästa som finns… inget däremellan. Tyvärr var utfallet i straffläggningen inte vad vi önskade och vi skulle därmed spela bronsmatch.

Bronsmatchen, visade det sig, skulle spelas mot Sigtuna IF som föll mot Mariehamn i sin semifinal. Match om pallplats. Dags att ladda om!

Hur var det nu, jag nämnde någonting om slutspelsmatcher och resultatet i fulltid, va? Japp, oavgjort efter att vi gjort mål i slutsekunderna. Straffläggning, igen!

Vardera lag skulle först lägga 5 straffar var.

Skott… mål! Skott… räddning! Skott… utanför! Skott… räddning!

Efter 5 st straffar från vardera lag var ställningen fortfarande oavgjord. Nu, en straff var tills det var avgjort!

I ärlighetens namn tappade jag här räkningen. Huvudet var för fullt med tankar på spelarutveckling, motivationsmiljö, individuell utveckling och framförallt fotbollsglädje och kärleken till laget och spelet.

8:e straffomgången… Motståndaren skjuter… räddning! Vår tur! Vi går fram till bollen… blir det mål nu är det klart… Stad i ljus… Varför tänker jag på den sången? Ja, just det. Den spelades i omklädningsrummet... Fokus nu… Skott!… jag håller andan… Bollen går mot vänstra stolproten… Hinner målvakten dit?... Går den in?... andas… MÅL!

Kl. 13:30 lokal tid kliver 16 st väldigt glada tjejer in på hotellet med bronsmedaljen runt halsen.

Vi ledare hade planerat eftermiddagen med aktiviteter m.m. Men ibland får man kasta all planering åt sidan för att bara få vara. Tillsammans! Eftermiddagen spenderades istället med läxläsning och djupa diskussioner (läs: inte så djupa diskussioner *host* *host*).

Efter en mycket lugnare båtresa hem till Sverige kunde vi konstatera en väldigt lyckad helg, dels sportsligt men framförallt att vi haft så bra tillsammans! Ett minne för livet!

Tjeeenareee!

Jimmy